dikt2

sköljda av blod
och vatten som omger oss
blod älskar vi från början.
det ger livet färg den vackraste av alla.
vi
vi kallar oss gärna omtänksama
medlidande har vi för syster
medlidande som ger oss ursäkt
att döda
andra och ytterst oss själva.
vi dödar av medlidande
vill inte se mer
det svaga, vädjande
vill inte se det mer.
Så dödar vi istället.
Dödens skrik lungnar oss
vi vet att livet få fortsätta lite till
lindra lidande öppnar vägar
till evigheten
Vi vill dit
badande i andras
och eget blod.

jobba, jobba

Vill inte bli störd. Känner mig som detta vatten, bara rusar. Jag skulpterar i ull, hela dagar, vet inte tid inte mat, måste äta ibland. Det är som berusning, måste tova i ull och mer och mer kommer fram men det tar tid. Under tiden försvinner jag, tittar ibland ut och vet inte tid. Är förvånad att jobbet kan uppsluka en så till den grad men så är det.
Jag älskar detta tillstånd, att försvinna i jobbet, glömma tiden....

vägen

väljer man själv sin väg eller
vägen väljer en till sig.
Den väntar och när väntan
är för lång
tar den bara en i sin famn.
Man gör några steg på den
först och sen
blir det för sent att ångra
man bara förtsätter att gå på denna väg och
skulle man tröttna, vilja byta till
en annan
då är det för sent.
Vägen äger en
Man äger sin väg, det enda man äger.
Älskar den
.
Vägen leder en ditt
ödet väntar.

öst och väst

jag önskar att
Öst och Väst möttes i sången
att Öst och Väst möttes i dansen
och tackar gudarna att jag finns till.
att Öst och Väst möttes i tanken
om det Goda.
jag samlar allt blod
från Öst och Väst
i mitt hjärta
och tackar gudarna att
jag finns till.