Vill inte bli störd. Känner mig som detta vatten, bara rusar. Jag skulpterar i ull, hela dagar, vet inte tid inte mat, måste äta ibland. Det är som berusning, måste tova i ull och mer och mer kommer fram men det tar tid. Under tiden försvinner jag, tittar ibland ut och vet inte tid. Är förvånad att jobbet kan uppsluka en så till den grad men så är det.Jag älskar detta tillstånd, att försvinna i jobbet, glömma tiden....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar