soffan

Hon vaknade en morgon med känslan att allt var trist. Allt i rumet omkring var tråkigt. Gardiner, möbler, tavlor , mattor - ja, allt tråkigt.
Hennes blick föll på soffan -en gammal god vän till möbel. Den kanske kunde bytas mot något nytt och spännande.
Tittade i kataloger, reklam, överallt - bara kända former och färger, allt tråkigt.
Av gamla soffans trådar byggde hon en regnbåge som bar henne till nya köpplatser.
Vad spännande!.
Vilka färger!! men...
Grön-grön var bara skogen.
Blått-blått bara havet.
Rött-rött blod, mycket blod.
Grått massor av grått-fattigt och utarmad med dessutom något som rörde sig i det-människor som liknade myror.
Hon började att längta tillbaka till sitt rum.
Gled ner från regnbågen och väl i sitt rum log hon.

hästen och groddan

Det var en gång... en grodda som förälskade sig i en häst.
Han sprang ensam på ängar, hans man glänste i solen, han frustade så underbart.
O. Hon bara älskade honom.
Ville vara nära , känna hans doft och blick på sig.
Groddan bestämde att flytta sin bostad till ängen.
Bara för att få se på honom och höra hans röst.

Till sist sa hon till honom om sin kärlek. Han tyckte att det var fånigt men lät henne vara.
Så fånigt.
En dag när hon satt utanför sin lilla håla och bara tittade på honom, drömmar kom.
Han skulle älska henne, krama henne intill sig, kyssa, smeka. OH!!
En dag kom flera hästar på besök. Dom hade roligt tillsammans. Galloperade på ängen,sparkade bakut, gnäggade.
Groddan skulle bara titta på.
Dom galloperade över ängen, över gräset som doftade sommar, över daggen som bleknade, över groddan som bara skulle titta på....

fred och krig

Berätta för mig om fred och krig, du, som målar och kan färger.
Ja. I färger.
Fred. Har en stark grå färg.
Den Gråa upptar under sin tid alla andra färger och ger dom liv.
Den Blåa blir mindre blått.
Den Gula blir mindre gult.
Den Röda blir mindre rött.
Alla lever sina liv förgråade. Deras rengbåge är trygg och vänlig för blickarna.
Krig...går under svart-vita fana.
Den upptar alla färger men dom blir annorlunda i sitt väsen.
Svart ger färger dämpad glans och styrka, den eggande styrka som längtar efter livets färg.
Vit.. gör att färger skriker. Gör dom till det dom är till sitt väsen.
Ger dom en grad av kylan och närmar dom döden.
Färger blir klara och rena.
Du, min son....
Jag gillar starka färger...

skönhetstävling

Det var en gång... varelser som skulle ha en skönhetstävling. Dom var många och olika - djur, växter och människor, alla med sina bästa representanter och jury skulle bestå av Tre Okända med slutna ögon.
En antilop ville vara skönaste av alla varelser, hon med snabba steg och vackra ben. Att fly ifrån faran var det bästa.
Ett lejon - han ville representera alla, han med mod och styrka och sinne för balans i naturen.
En pil-träd ville representera alla - hon med vackra, svajande grenar och sus i kronan.
En myra med sitt flit och lust att arbeta.
En hare med sinne för skoj och list.
Alla pratade på och ville vara nr !.
Jury vände sig till sist till människor han och hon, vad dom ville och hade för talanger.
Ja, vi har allt och lite till. Vi vill rädda naturen och dessutom har vi gud.
Vad!!!
Han bryr sig, är stark, snäll och vis.
Men lejon är stark, ugglan är vis...
Det blev väldig röra bland varelsers röster och tycken. Jury kunde inte få ett ord i röran. Till sist kom dom till vad människor ville med sin gud om dom blev representanter för alla.
Det blev tyst.
Manen sa - vi garanterar ordning i allt; kvinnan sa - vi bryr oss om, har medlidande med...
Alla tittade på alla sen allt blev en enda röra igen...

saga2

Det var en gång ..albatrosen som föddes med en vinge. Hans föräldrar blev olyckliga men lät honom vara utan att klaga.
Albatrosen stannade på marken och klagade han inte heller.
Men han såg sina kamrater flyga så fint och så högt och till sist ledsnade han på sin situation. Gick till en trollkarl för att få hjälp. Han ville flyga som dom andra.
Trollkarl gav honom den andra vinge men sa att han skulle få flyga bara på en bestämd plats och i fall han bröt löfte skulle han förlora sin konstgjorda nya vinge och falla till marken för alltid.
Albatrosen lovade allt och genast gav sig i väg.
O, vad härligt det var att vara där uppe.Tomheten lockade och känslan att få vara där man är bestämd att få vara - där uppe.
Han träffade på andra albatroser och gjorde dom sällskap . Dom berättade för honom att där fanns platser och vidder mer underbara än en dröm.
Han ville dit. Han började att flyga där han skulle inte få flyga.Han kunde inte låta bli.
Rätt som det var tappade han sin nya vinge och kände att han håll på att störta. Ramlade som en sten rakt ner i mörkret. Innan han nådde marken kastade han en sista blick uppåt dit dom andra var som han lärde känna under sin underbara flygning.
Med en vinge kastade han sig uppåt och lyfte och förtsatte att lyfta högre och högre och till sist nådde igen... där det var det underbara, magiska där han hörde till.

fulldukad

DET VAR EN GÅNG EN POJKE SOM FÖDDES PÅ EN FULLDUKAT BORD.
Det första han gjorde var - äta och sen äta och sen äta så han växte fort och blev en sån duktig mammas pojke.
Hans mamma älskade att resa och se sig om i världen och lät pojken följa med - han var ju så rar. Dom reste mycket tillsammans och såg det en och det andra. En dag kom dom till en by där det var ont om mat och barnen såg hungriga ut.
Pojken frågade sin mamma varför dessa barn hade ont om mat men mamma ville inte svara. Hon gick i mörka glasögon och såg frånvarande ut.
Pojken frågade en gång till och en gång till.
Dom kom till sist hem. Till sitt fulldukade bord. Pojken frågade en gång till och så svarade mamma att - mitt barn om dom hade mat som vi så skulle vi inte längre ha vårant fina fulldukade bord.
Tiden gick. pojken steg upp varje dag till sitt bord.
En dag vaknade han - och bordet var borta.

balongen

Något sväller upp och blåses iväg. Våran värld kanske?.
Jag ÄR oroligt. Något stämmer inte.
Vi säger att vi bryr oss om miljön, att vi vill minska på det ena och det andra, att vi är överens på denna punkt att vi vill verkligen göra något bra för miljön.
Hur kommer det sig att vi räknar välstånd i våran del av världen med antal nysålda bilar, att vi mår bra dvs våran ekonomi mår bra ju mer vi äter upp och köper.
Att vi ska konsumera oss genom problemet "miljön"
Att konsumera är att äta.Vi äter så mycket som balongen förmår.
Sen spricker den.
Jag ska i morgon gå till skogen och fråga min vän troll
vad han har att säga om detta. Han är en jätte stubbe till omkullvält gran som har fallit genom stormen. En del av rötter sitter fortfarande i marken, resten slingrar sig i luften. Han är grön och stor och fin. Jag brukar prata med honom medan jag passerar på mina promenader.Vi är vänner.

Där inne

Där, innuti oss finns det.Längtan efter det vackra, det fulländade. Ändå varje dag konfronteras vi med annat. Varje dag har med sig sin verklighet så långt ifrån det efterlängtade.
Vi tvingas att genomleva den och gå vidare.
Finns ingen skoning från det, bara förtsättning.
Men vi har innuti oss denna bild av fulländan, något så svårdefinerad.
Man vill inte gärna skiljas från denna bild.

Och var och en har sin egen sådan bild.

det vackra 2

I dag är jag på det "vackra" humöret. Jag känner "det vackra" som fyllnad i mig själv, någonstans innuti en.
Det är så fascinerande att få den kännsla.Man går och liksom snubblar, har en rapsodi i huvudet, något som sjunger och viskar som vårvindar. Det kanske för att det var lite extra sol i dag. Det hade ruskat och regnat så längre.
Jag upplever "det vackra" som helig. Det är inte vackra kroppar eller vackra rumsmiljoer eller goda rätter med gott vin.
Det är något helt annat. Det är känslan.
Känslan att något är vackert. Den gör att man växer.

skogen

Skogen, du ger mig skydd. Jag går till dig som till en mor och hoppas att du ger mig skydd. För jag behöver det så mycket.
Jag har råkat illa ut, är sårad. Kan inte hjälpa mig själv. Driver liksom ett ved i vattnet.
Går genom dina gröna grenar, tar dom i händer, känner på dom. Allt talat till mig, är mitt andra jag. Vi blir ett och det gör mig gott.
Det finns en fura som jag kallar DU. DU är gammal och vet så mycket. Hennes bark smeker jag med händer och tittar på den på nära håll, försöker trycka mig så nära den.
Skogen, du är magisk. Genom dig går ett magiskt moln full med vässen.Jag vill att dom ta mig i handen och leder genom livet.

gå egen väg

Det är Sören 0ch jag. Vi var gifta, hade tre lyckade ,söta barn. God ekonomi. Barnen fick privilegium att få växa upp på landet med många djur. Gården hade ekologisk karakter och barnen och djuren trivdes. Sören jobbade på ett stort företag i närbelagd stad och jag tog hand om barnen och djuren - ja - hela hushållet.
Dagarna var fyllda av arbete för förutom djur odlade vi grönsaker till hus behov.Jag gjorde tungt arbete med tanken på mitt handikapp. Det hände att jag ramlade omkull av utmatning men ingen såg och det var viktigt.
Åren gick, barnen växte upp och en dag upptäkte jag att jag håll på att missa något viktigt, något oehörd viktigt - mig själv.
Vi pradade aldrig om sina tankar. Vi levde brevid varavdra som "lyckligt äkta par" men han frågade mig aldrig om mina tankar. Men man växte ihopp med varandra. Stamen på ett träd. Manen är god och omtänksam. Men frågar aldrig om mina tankar.
Han var inte intresserad.
Och jag förtsatte att tänka.
Jag reagerar på omvärlden. Det jag ser och hör - reagerar jag på. I mitt unga hjärta var jag kommunist. Röd. Han frågade alldrig om mitt hjärta. Det räkte som mor och maka.
Jag var en uppoffrande mor.Medan barnen var små tänkte jag aldrig på mig själv bara andra i familjen hade det bra. Till sist slutade dom att se mig som individ bara som mor och maka.
En dag sa jag att jag ville skilja mig. Dom förstod ingenting. Det kom som en blixt från ovan. Men manen sa - bra. Vi ska skiljas.
Nu lever jag som frånskild. Vad betyder egentligen det. Vad betyder det att man har skilts och vill i förtsättning leva inte länge ihopp som ett träd.
Jag är lycklig fast det känns tungt på något viss. Jag börjar förstå vad det vill säga att vara individ med egna värderingar , tillståndet skapar ensamhet. Man står på egna ben innuti sin själ.Inte länge snaglar på den andra, inte länge fodrar något av den andra, inte länge lovar något till den andra.

Gott Nytt År

I går såg jag en film om Che Guevarra, Hans ungdoms bit, hur han blev till. Undrar vad han skulle säga om det som händer nu om han fått leva.
Är glad och tacksam att en sådan människa fanns en gång i tiden. Det är bara bevis att det Goda finns. Det stora Goda.
Vad uppfattar vi egentligen som det Goda.
Gott i munnen typ chocklad eller njutning i sängen eller sol värmen på kroppen eller
det man gör så att dom andra har det bra.
Han gjorde så. Var klok och uppoffrande. Därför älskar fattiga honom. Och jag älskar honom jag med