smärtan

Smärtan ..
fyller alla mina rum
jag backar ..
slingrande krymper
till sist står bara där stilla
naken inför smärtan.
Den börjar att tugga på mig..
systematiskt
från alla hål
inåt
helt tyst..
jag blir mindre
smärtan större..
den tar hela min kropp
och växer utåt.
Kryper i träd, vatten, moln
i årstider..
smärtan blir tiden utan kropp
och kroppen utan tid..
Ursmärtan i kosmisk vrål..