
När jag ser den lilla banksiffran känns det motigt. Så jag börjar tänka på annat, från länge sen, något som jag minns som vackert. Däri denna bild, för jag såg där en äldre kvinna sitta vid en flod, sitta länge och bara titta och bara tänka. Jag tog penna och började att täckna, hon såg mig ej. HOn kom från närbelaggd by och vid floden vallade man sina djur ofta från hela byn. Hon vaktade förmodligen dom. Floden slingrade sig sakta, det var maj och mild i luften. Denna kvinna och floden blev ett. Floden-mor. För byn var denna flod som mor. Gav dom vatten, gav fukt vid stränder där djuren gick och åt. Jag älskar floder stora som små. Deras drag och derasvärdighet, slags likgiltighet. Dom bara går och gurglar och man få följa med blicken deras gång.Men denna kvinna älskar jag med, för hon var för mig också som flod, dom var av samma virke.
Ja. Det var länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar