
Jag minns den dagen...
då jag blev den jag är nu.




finns det något bättre än
vad behövs

gå till Henne och fråga
skapa...
ska tova den i ull
självmedveten
Mitt andliga land är inte detsamma
sköljda av blod
Vill inte bli störd. Känner mig som detta vatten, bara rusar. Jag skulpterar i ull, hela dagar, vet inte tid inte mat, måste äta ibland. Det är som berusning, måste tova i ull och mer och mer kommer fram men det tar tid. Under tiden försvinner jag, tittar ibland ut och vet inte tid. Är förvånad att jobbet kan uppsluka en så till den grad men så är det.
väljer man själv sin väg eller
En kvinna hade ont på ett ställe i kroppen.
En Stor Man med Ära gjorde en gång Lille Man en tjänst. Den Lille Manen behövde den så väl och blev mycket tacksam.
jag är jag..