gå egen väg

Det är Sören 0ch jag. Vi var gifta, hade tre lyckade ,söta barn. God ekonomi. Barnen fick privilegium att få växa upp på landet med många djur. Gården hade ekologisk karakter och barnen och djuren trivdes. Sören jobbade på ett stort företag i närbelagd stad och jag tog hand om barnen och djuren - ja - hela hushållet.
Dagarna var fyllda av arbete för förutom djur odlade vi grönsaker till hus behov.Jag gjorde tungt arbete med tanken på mitt handikapp. Det hände att jag ramlade omkull av utmatning men ingen såg och det var viktigt.
Åren gick, barnen växte upp och en dag upptäkte jag att jag håll på att missa något viktigt, något oehörd viktigt - mig själv.
Vi pradade aldrig om sina tankar. Vi levde brevid varavdra som "lyckligt äkta par" men han frågade mig aldrig om mina tankar. Men man växte ihopp med varandra. Stamen på ett träd. Manen är god och omtänksam. Men frågar aldrig om mina tankar.
Han var inte intresserad.
Och jag förtsatte att tänka.
Jag reagerar på omvärlden. Det jag ser och hör - reagerar jag på. I mitt unga hjärta var jag kommunist. Röd. Han frågade alldrig om mitt hjärta. Det räkte som mor och maka.
Jag var en uppoffrande mor.Medan barnen var små tänkte jag aldrig på mig själv bara andra i familjen hade det bra. Till sist slutade dom att se mig som individ bara som mor och maka.
En dag sa jag att jag ville skilja mig. Dom förstod ingenting. Det kom som en blixt från ovan. Men manen sa - bra. Vi ska skiljas.
Nu lever jag som frånskild. Vad betyder egentligen det. Vad betyder det att man har skilts och vill i förtsättning leva inte länge ihopp som ett träd.
Jag är lycklig fast det känns tungt på något viss. Jag börjar förstå vad det vill säga att vara individ med egna värderingar , tillståndet skapar ensamhet. Man står på egna ben innuti sin själ.Inte länge snaglar på den andra, inte länge fodrar något av den andra, inte länge lovar något till den andra.