europa

Så hon ser ut! Mitt Europa. Hon mår inte bra. Har festat för mycket, har huvudvärk och helst vill sova. Hon har också missbrukat, var hög och kanske vill åt mer. Lite gott vin skadar aldrig, lite kokain, lite underhållning för det är såååå trokigt.
Jag är orolig för mitt Europa för jag älskar henne. Jag tillhör henne. Växte upp på hennes ljuva barm, älskar hennes historia full av krig och elände och hjälte dåd. Hur ska det gå för henne när hon är så förnojsam och avtrubbad, så lögnaktig och feg så dubbelmoralisk. Hon har ätit för mycket och ständigt vill ha mer. Hon köper och köper och köper.....Hon har allt och vill mer mer mer......

Jag åker i morgon till London. Tittar på världens pengastad. Där pengar betyder allt. DÄr historia utrycker sig i pengar. Där man älskar pengar och kan konsten att göra mer pengar. På sättochvis beundransvärd. Ja. Jag åker ditt.

afrika

Det är mitt Afrika. Hela bilden är ej på men det gör inget. Hon har i alla fall bakbundna händer. Jag läser artiklar om slaveriets historia senaste tiden som kommer som kommentar till en nyutgiven bok om samma ämne. Ja. Vad ska man säga om slaveriet som är lika gammal som mänskligheten själv.Alltid funnits och kommer alltid att finnas så länge vi finns, men i olika tapning. Alltid någon som putsar den andres skor eller hur?.Vi trivs med slaveriet fast vill inte erkänna det. Att någon är bättre en den andre, vackrare en den andre. starkare, rikareosv. Då kommer vi också på ämne handikapp som innebär slags mindre av någonting, sämre. Alla kan inte bli slavägare, någon måste vara slav. Jag vet vad jag säger för jag kommer från östeuropa som alltid levererade slavar i olika riktningar i alla tider. Den senaste är löneslavar där man betalar mindre pengar för samma jobb. Östeuropa villigt levererar dessa löneslavar till gamla västeuropa. Men Afrika blöder som den alltit gjorde, på samma gamla vis, med bakbundna händer.

november

Få jag presentera mig? Det är Jag.

I dag var jag på minnes gudstjänst i en kyrka. Vi skulle minnas en man. Han är borta. Och en till och en till... så fort går det. Vi vill minnas men dom dör fortare och fortare och ibland dör en massa på en gång. Hur är det då med minne. Jag vet ett fall där det dog omkr 200000 på en gång och jag orkar inte tänka på dom längre för man ville glömma det så fort. Men då dom dog känndes det tungt att behöva tiga om det. Man krävde denna tystnad av speciella skäl. Så långt efteråt spelar det inte längre någon roll. En dag håller man nog en jätte minnes gudstjänst över dom. Jag vet det. Och jag väntar på denna dag.

ba

Hej. I dag tränade vi sitsen , balansen under ridning. Vi var flera stycken som turades om två hästar, fick inte använda träns, bara lungt sitta och guppa i sadel. Jag HAR svårt med balansen över huvud taget på grund av den fördömda polio skada, sitter som en säck och kan inte hänga med båda ben jämt för att det ena benet har inte samma muskel som den andra, sitter därför lite ojämt i sadel. Ja. Men jag ska klara det tänkte jag. Så såg det ut .Dom andra såg stiliga ut. Och så är det alltid. Men man få bjuda på gott humör och lite bravur. Alltid bravur när man inte kan som andra pga handikapp.

Vackert

jag älskar det vackra. Det fulländade. En vacker kropp, vackert landskap,ett stycke fin musik. Det talar för sig själv. Det kommer in i en och ger känslan att man själv är vacker. Det vackra är det fulländade. Ger inget utryme för något mer. Är inte utvecklingsbar. Är det absoluta.
Man vill åt det vackra. Vill äga det. Bara för man tror att det vackra gör en vacker. Är det verkligen så?
Men handlingar - kan dom bli vackra och i så fall när?
Vem bestämmer vad som är vackert i handlingar. Kan saker tala för sig själv eller finns det mall till sådant. Är kriget vackert? Kan någon säga det mig. För länge sen gick riddare ut i krig och kallade dom heliga och man tyckte att dom gjorde ädel gärning. Men nu. När man ser kriget i TV rutan vänder man bort ansikte från den. För ofta och för mycket.

Funderar

En gång i min ungdom var jag rebell. Jag önskade alla på jorden fred och lycka. Alla färger och härkomster och relioner och kontinenter, alla och allt. Lite naivt men .. Jag har börjat teckna dessa drömmar. I mina drömmar vitt står för ensamheten. Vita människor är ensamma. Därför sluter dom sig ihop, vill isolera sig i försvar. Dom med andra färger ser på och undrar. Dom har varandra. Och deras olika färger bygger en tavla som lyser i vår, sommar , höstfärger. Bråkigt och vackert. Men vit står för en samheten. Den fryser.

Här och nu

Jag är stolt över mig för det var inte lätt att börja rida. Jag har en polio skada och svårt att komma upp på hästen men med lite tur och mod vips sitter man där. Ballerina är jätte snäll men inte lätt riden. jag håller mig i säkerhetsremmen men det talar jag inte högt om till andra. Hur som hels så rider jag. Det känns som om man hade fått vingar. Och ju svårare man har att gå destu trevligare att sluka distans med hjälp av andras ben. Kul! Jag gör annat som är kul men om det andra gången.Jag kan berätta hur det känns att ha polio skadade ben och se andra med friska ben och avunda dom mycket men i det tysta. Sen få man hoppas att deras friska ben kanske kan bli skadade en dag och då hamnar dom i samma gäng som vi, dom sk mislyckade, misbildade misanpassade , mis, mis... Men jag ser mig inte som mis...Jag är den stolta indianen som sveper som vind på häst ryggen och gillar att ta av livet allt.

En dag till

Gick i skogen som vanligt. Steg efter steg dessa 3 km. Polio steg, tunga och långsamma. Tänkte att den vägen som alltid är samma väg är varje gång en ny väg. lite konstigt. Men samma väg varje ny dag är en ny väg. Jag har tid att tänka under dessa 3 km. Och alltid samma tankar men varje ny dad ändå nya tankar. Men en Tanke är alldid sedan en tid samma tanke : varför detta hände just mig. Den dag då jag sade Detta ut. Detta" är den stora hämligheten. Man talar inte om det . Farligt! Men så många vet om det. En del tiger för det Är farligt att tala om det. Jag förtsätter att tiga, men det smärtar mig, ja, det gör ont att inte våga tala. Jag lever sedan en tid i smärta. Den inre smärtan.

En dag

Hade en ruten dag men vad då?. I morgon är en ny dag eller hur?. Jag vill bara upprepa det jag sa tidigare att jag vill ha tillgång till reklamvärlden för att kunna på sikt föra förendringar i människosyn, där människor med olika funktionshinder kunde visas jämsides med dom "perfekta" innom reklam, vänja "ögat" så att säga.Det är min fix ide att bana vägen för en sån utveckling. Altså öppna reklam världen för oss med olika funktionshinder, visa oss ofta i olika bildsammanhang. Barbara