En dag till

Gick i skogen som vanligt. Steg efter steg dessa 3 km. Polio steg, tunga och långsamma. Tänkte att den vägen som alltid är samma väg är varje gång en ny väg. lite konstigt. Men samma väg varje ny dag är en ny väg. Jag har tid att tänka under dessa 3 km. Och alltid samma tankar men varje ny dad ändå nya tankar. Men en Tanke är alldid sedan en tid samma tanke : varför detta hände just mig. Den dag då jag sade Detta ut. Detta" är den stora hämligheten. Man talar inte om det . Farligt! Men så många vet om det. En del tiger för det Är farligt att tala om det. Jag förtsätter att tiga, men det smärtar mig, ja, det gör ont att inte våga tala. Jag lever sedan en tid i smärta. Den inre smärtan.