nu

Varför säger man inte "hellre tiga än tala sanningen". Stor skillnad.Och vem säger det ena eller det andra.
Vi lever med det varje dag.

noblige oblige

jag återkommer till ämne "tystnaden". Visa händelser vill man inte tala högt om av olika skäl.Många ta på sig denna tystnad, slags kollektivt tigande.Intelektuella, just dom vet ändå tiger. Jurnalister vet - tiger dom med. Man är rädd om sin position i samhälle, sin bättre plats i bättre stadsdel, sina inkomster. Pengar - dom vet - ändå tiger dom med Man riskerar ingenting kollektivt.
När det skär något ont börde man tala, borde säga ifrån. Hur är det med ansvar?Man har tillskrivit tex tyska nationen skuld till allt ont i andra världskriget, kollektivt skuld förutom individuell bestraffning särskild ondskefulla Tyskar. Rätt - tycker många.
Hur är det nu i modern tid med denna fråga.
Ingen vet, ingen vågar, man gömmer sig i tystnaden och hoppas att slipa stå till svars.
men man har sig själv att stå till svars.Innuti en finns svar vad som är rätt vad som är fel. Man är sin egen domare och åklagare.

dan före dan

Jag vill att bilden talar för sig för jag kan väldig få ord om den. Jag blev tillsagd att hålla tyst och noga följer tystnaden. I och med det mår jag inte bra. Jag väger ord innan dom ska uttalas och sen blir jag tyst i alla fall.
Men det som hände denna dagen den andra Jul Dagen 2004 kommer en dag att offentligöras, för man kan inte förtiga lidande, inte glömma det i så fall skulle man frånsäga sig sin mänsklighet, sin rätt till mänsklighet, sin rätt till värdighet i sin mänsklighet.Varje lidande människa bär på en särskild form av värdighet. Vi få inte glömma det.

Mor

Jag tänker på min mor i dag. Jag tänker på MOR. I skogen finns hon, i vattnet. Hon finns på himlen som en sjärna, hon finns i lera på vägen. Jag minns min mor när hon hade den där vackra gröna klänningen med vita prickar och jag hade en sån enorm lust att trycka mig till henne då.
Min mor - min jord.
Jag kan inte förstå hur man kan vilja sin mor illa. Men det är det vi gör hela tiden. Vi bryr oss inte hur mor-jorden mår. Vi låtsas att vi menar att vi bryr oss men när man sen tänker i ekonomiska termer - bleknar goda viljan.
Vi räknar i pengar värde av Mor. Och Mor är ledsen.

tystnaden

Sedan några år sen den andra Jul Dagen tänker jag på tystnadens betydelse.Tystnaden kom i mitt liv på ett plågsamt sätt. Men orden vill ut och bara söker fo rmen eller tillfälle.
Ibland är det lättare att visa känslor i bilden, rita eller måla- inte tala.
Jag kommer i fortsättningen att tala genom tystnaden. Det är därför jag litar mera på bilder än orden.Jag vill ut med det jag såg och visste.
Visste genom visdom.

den sköna

I dag har jag läst i DN om ev tävling -en skönhetstävling- mellan afrikanska kvinnor, skadade av minor, bomber bl.a i Afrika. Mening med denna tävling skulle vara att den som vann kunde få en protes som första pris, plus naturligtvis beröm och uppmärksamhet. Jag blev stum.
I och för sig var jag alltid för tanken att stympad kropp betyder ingenting bara man var god. En rätt så banal tanke, lite a la predikningar i kyrka. Men tanken var god.
Men att genomföra en sån tävling i Afrika till dessa fattiga änkor är lite magstark. Dom ställer säkert upp för dom behöver proteser, dessutom deras ansikte är säkert vackra, blickar levande och varma.
DEt är omständihgeter kring deras stympade kroppar som väcker motvilja. Och kombinera detta med regelmässig skönhetstävling anordnad av "goda" europeiska krafter. Dessa medlidsamma europeer med sina pengar och lite dåligt samvete.Och dessa afrikaner som aldrig kan ordna egna proteser utom måste tävla för att få dom. Få se om det blir av.

Viktoria

Nej. Ingen Viktoria. Jag försökte överföra ljudvideo till denna blogg med eggande musik. Men det gick inte. Denna gång , för- djävlar i taket!!!- jag ska lyckas.
Vad svårt det är att göra saker på egen hand och lyckas. Jag trodde att det skulle gå för jag är den som Tror på sig själv och sin lycka. Men det gick inte så det är så.
Måste försöka igen. Och igen och igen. Man bli trött på motigheten.
Det kanske rent ut går inte att överföra ljud i bloggen, bara bildvideo. Ska kolla.
Kollade. Gick inte. Denna gång

floden

I dag har jag kollat mitt bankkonto och det finns bara 125 kr på den. Häromdagen fanns några tusen men nu bara en dryg hundring. Problemet är att jag har så många skl hobby djur att mata. Bor på en liten gård i skogen och undan för undan har jag tagit hand om olika djur som skulle till slakt. Ett par kor, två gamla ständig hungriga hästar, några gamla får, några gamla höns. Men alla äter och jag köper mat åt dom. Vinter kommer och dom har nu fullt i skaferiet, men mina pengar ÄR slut.

När jag ser den lilla banksiffran känns det motigt. Så jag börjar tänka på annat, från länge sen, något som jag minns som vackert. Däri denna bild, för jag såg där en äldre kvinna sitta vid en flod, sitta länge och bara titta och bara tänka. Jag tog penna och började att täckna, hon såg mig ej. HOn kom från närbelaggd by och vid floden vallade man sina djur ofta från hela byn. Hon vaktade förmodligen dom. Floden slingrade sig sakta, det var maj och mild i luften. Denna kvinna och floden blev ett. Floden-mor. För byn var denna flod som mor. Gav dom vatten, gav fukt vid stränder där djuren gick och åt. Jag älskar floder stora som små. Deras drag och derasvärdighet, slags likgiltighet. Dom bara går och gurglar och man få följa med blicken deras gång.Men denna kvinna älskar jag med, för hon var för mig också som flod, dom var av samma virke.
Ja. Det var länge sen.

handikappad

Vad betyder det att vara handikappad eller omvänd vad betyder det att ses som handikappad. Två olika saker.
Jag själv har svåra skador på ben efter polio vid 3 års ålder Nu är jag bra äldre så.....
Jag har aldrig accepterad mitt handikapp, aldrig såg mig som sådan .Att något ser inte ut som på andra på kroppen- det är bara skillnad, det handlar om graden i skillnaden. Olika grader i utseende. På någon påhittad skala. Man är annorlunda,men alla är vi olika, färger storlekar tjoklekar. Vi doftar olika , beter oss olika,, heter olika osv.En kan springa fort, en annan sjunger bättre.
Vem uppfan ordet "handikappad".Ordet som placerar en i speciell nisch, sämre nisch.Jag ville aldrig vara i denna nisch.Att acceptera denna nisch- det är handikapp. Individuellt och samhälleligt. Så ordet "handikapp" har motsvarighet i något tillstånd. Det är när man placerar sig själv i denna tillstånd. Det finns människor som vill ditt, som vill bli omhändertagna,som tycker synd om sig själva ,som vill att man ger dom bonus för att dom kan mindre, rör sig sämre, hör sämre rent fysisk. Men jag hör inte ditt.Däremot att ses som handikappad av andra- det gör ont, är oförkännad, man kan inte påverka det. Det vore som att banka på ett berg.Man kan bara gå undan för det. Låtsas att man inte bryr sig. Det skapar ensamheten, utanförskap.DET skapar handikapp.

europa

Så hon ser ut! Mitt Europa. Hon mår inte bra. Har festat för mycket, har huvudvärk och helst vill sova. Hon har också missbrukat, var hög och kanske vill åt mer. Lite gott vin skadar aldrig, lite kokain, lite underhållning för det är såååå trokigt.
Jag är orolig för mitt Europa för jag älskar henne. Jag tillhör henne. Växte upp på hennes ljuva barm, älskar hennes historia full av krig och elände och hjälte dåd. Hur ska det gå för henne när hon är så förnojsam och avtrubbad, så lögnaktig och feg så dubbelmoralisk. Hon har ätit för mycket och ständigt vill ha mer. Hon köper och köper och köper.....Hon har allt och vill mer mer mer......

Jag åker i morgon till London. Tittar på världens pengastad. Där pengar betyder allt. DÄr historia utrycker sig i pengar. Där man älskar pengar och kan konsten att göra mer pengar. På sättochvis beundransvärd. Ja. Jag åker ditt.

afrika

Det är mitt Afrika. Hela bilden är ej på men det gör inget. Hon har i alla fall bakbundna händer. Jag läser artiklar om slaveriets historia senaste tiden som kommer som kommentar till en nyutgiven bok om samma ämne. Ja. Vad ska man säga om slaveriet som är lika gammal som mänskligheten själv.Alltid funnits och kommer alltid att finnas så länge vi finns, men i olika tapning. Alltid någon som putsar den andres skor eller hur?.Vi trivs med slaveriet fast vill inte erkänna det. Att någon är bättre en den andre, vackrare en den andre. starkare, rikareosv. Då kommer vi också på ämne handikapp som innebär slags mindre av någonting, sämre. Alla kan inte bli slavägare, någon måste vara slav. Jag vet vad jag säger för jag kommer från östeuropa som alltid levererade slavar i olika riktningar i alla tider. Den senaste är löneslavar där man betalar mindre pengar för samma jobb. Östeuropa villigt levererar dessa löneslavar till gamla västeuropa. Men Afrika blöder som den alltit gjorde, på samma gamla vis, med bakbundna händer.

november

Få jag presentera mig? Det är Jag.

I dag var jag på minnes gudstjänst i en kyrka. Vi skulle minnas en man. Han är borta. Och en till och en till... så fort går det. Vi vill minnas men dom dör fortare och fortare och ibland dör en massa på en gång. Hur är det då med minne. Jag vet ett fall där det dog omkr 200000 på en gång och jag orkar inte tänka på dom längre för man ville glömma det så fort. Men då dom dog känndes det tungt att behöva tiga om det. Man krävde denna tystnad av speciella skäl. Så långt efteråt spelar det inte längre någon roll. En dag håller man nog en jätte minnes gudstjänst över dom. Jag vet det. Och jag väntar på denna dag.

ba

Hej. I dag tränade vi sitsen , balansen under ridning. Vi var flera stycken som turades om två hästar, fick inte använda träns, bara lungt sitta och guppa i sadel. Jag HAR svårt med balansen över huvud taget på grund av den fördömda polio skada, sitter som en säck och kan inte hänga med båda ben jämt för att det ena benet har inte samma muskel som den andra, sitter därför lite ojämt i sadel. Ja. Men jag ska klara det tänkte jag. Så såg det ut .Dom andra såg stiliga ut. Och så är det alltid. Men man få bjuda på gott humör och lite bravur. Alltid bravur när man inte kan som andra pga handikapp.

Vackert

jag älskar det vackra. Det fulländade. En vacker kropp, vackert landskap,ett stycke fin musik. Det talar för sig själv. Det kommer in i en och ger känslan att man själv är vacker. Det vackra är det fulländade. Ger inget utryme för något mer. Är inte utvecklingsbar. Är det absoluta.
Man vill åt det vackra. Vill äga det. Bara för man tror att det vackra gör en vacker. Är det verkligen så?
Men handlingar - kan dom bli vackra och i så fall när?
Vem bestämmer vad som är vackert i handlingar. Kan saker tala för sig själv eller finns det mall till sådant. Är kriget vackert? Kan någon säga det mig. För länge sen gick riddare ut i krig och kallade dom heliga och man tyckte att dom gjorde ädel gärning. Men nu. När man ser kriget i TV rutan vänder man bort ansikte från den. För ofta och för mycket.

Funderar

En gång i min ungdom var jag rebell. Jag önskade alla på jorden fred och lycka. Alla färger och härkomster och relioner och kontinenter, alla och allt. Lite naivt men .. Jag har börjat teckna dessa drömmar. I mina drömmar vitt står för ensamheten. Vita människor är ensamma. Därför sluter dom sig ihop, vill isolera sig i försvar. Dom med andra färger ser på och undrar. Dom har varandra. Och deras olika färger bygger en tavla som lyser i vår, sommar , höstfärger. Bråkigt och vackert. Men vit står för en samheten. Den fryser.

Här och nu

Jag är stolt över mig för det var inte lätt att börja rida. Jag har en polio skada och svårt att komma upp på hästen men med lite tur och mod vips sitter man där. Ballerina är jätte snäll men inte lätt riden. jag håller mig i säkerhetsremmen men det talar jag inte högt om till andra. Hur som hels så rider jag. Det känns som om man hade fått vingar. Och ju svårare man har att gå destu trevligare att sluka distans med hjälp av andras ben. Kul! Jag gör annat som är kul men om det andra gången.Jag kan berätta hur det känns att ha polio skadade ben och se andra med friska ben och avunda dom mycket men i det tysta. Sen få man hoppas att deras friska ben kanske kan bli skadade en dag och då hamnar dom i samma gäng som vi, dom sk mislyckade, misbildade misanpassade , mis, mis... Men jag ser mig inte som mis...Jag är den stolta indianen som sveper som vind på häst ryggen och gillar att ta av livet allt.

En dag till

Gick i skogen som vanligt. Steg efter steg dessa 3 km. Polio steg, tunga och långsamma. Tänkte att den vägen som alltid är samma väg är varje gång en ny väg. lite konstigt. Men samma väg varje ny dag är en ny väg. Jag har tid att tänka under dessa 3 km. Och alltid samma tankar men varje ny dad ändå nya tankar. Men en Tanke är alldid sedan en tid samma tanke : varför detta hände just mig. Den dag då jag sade Detta ut. Detta" är den stora hämligheten. Man talar inte om det . Farligt! Men så många vet om det. En del tiger för det Är farligt att tala om det. Jag förtsätter att tiga, men det smärtar mig, ja, det gör ont att inte våga tala. Jag lever sedan en tid i smärta. Den inre smärtan.

En dag

Hade en ruten dag men vad då?. I morgon är en ny dag eller hur?. Jag vill bara upprepa det jag sa tidigare att jag vill ha tillgång till reklamvärlden för att kunna på sikt föra förendringar i människosyn, där människor med olika funktionshinder kunde visas jämsides med dom "perfekta" innom reklam, vänja "ögat" så att säga.Det är min fix ide att bana vägen för en sån utveckling. Altså öppna reklam världen för oss med olika funktionshinder, visa oss ofta i olika bildsammanhang. Barbara

lyckan

Lyckan att få komma till en plats där man lär något nytt och nyttigt. I dag har jag provat på att blogga. Jag vill den vägen berätta för andra hur jag tänker och vad jag gör för att förverkliga mina ideer och tankar. Jätte roligt med den nya tekniken. Dagen är 26 oktober 2007.